En klump av bitterhet dyker upp från ingenstans och kilar hela vägen ner i händerna och ut

Jajamensan. Här ligger vi och är lyckliga.

27 juli 2005 - Björkfors

Jag och Staffan ger oss ut på sjön.
Det är inga konstigheter.
Jag styr. Staffan sitter i fören och håller i sin syntlugg.
På många sätt är det här somrarnas sommar - all tid är fritid.
Förutom när jag jobbar förstås. Men det är jag färdig med. Jag har delat ut tidningar några veckor i juli och bestämt mig för att aldrig mer göra det. Det är för slitsamt och lönen är för dålig.

Alla tjejer kan dra åt helvete.
Det här är grabbarnas sommar!
Säger vi.
Men vi vet förstås ingenting om någonting.
Ett par lyckliga idioter är vi, där ute på Åsunden, i pappas eka.

Juli 2006

Vi är ett fint gäng som åker till Roskilde.
Sedermera blir vi rätt så berusade.

November 2005 - London

Jag och min bror går.
Vi går och går och går.
I tre dagar går vi.
Vi är i London.
När vi vaknar i våra rangliga stålsängar på Piccadilly Hostel om morgnarna går vi direkt ner på Piccadilly Circus och köper varsin mugg starkt kaffe. Sedan promenerar vi bara runt. Två svenskar på semester är vi, och vi är imponerade av allt vi hittar.
Den här dagen har vi gått hela vägen från Piccadilly Circus, utmed Themsen ner till Houses of Parliament, över en bro och sedan vidare utmed floden hela vägen till Tower Bridge, och sedan över igen. I finanskvarteren hittar vi ett torn man kan klättra ända upp i.
Uppe i tornet kan man gå runt och titta på utsikten. Det är ingen stor yta att gå på men man kan ta sig runt tornet. Det är god utsikt åt alla håll.
Där står vi, min bror och jag, och hänförs. Jag säger att det är här man ska stå och vara kär, om man ska stå någonstans och vara kär.
Faktum är att jag är kär där jag står.
Min bror knäpper bilder ut i skymningen.