Jag är arton år och Ida är femton. Mamma kör oss till en liten äng vid en konferensgård och parkerar mitt i ett litet hav av gula vårblommor. Vi plockar varsin bukett så fort vi kan, eftersom någon kanske anser sig äga blommorna. Sedan slår Ida och jag ihop våra buketter. Hon kan knappt hålla runt alla stjälkar och hon ser glad ut.
På vägen hem övningskör jag. Det går inget vidare. Ida sitter där bak och låtsas inte om att jag kör illa. Även om jag inte vågar titta på henne blir jag förälskad också i hennes överseende.
Och det är faktiskt en fantastiskt fin dag i april. Så varm att det kunde ha varit sommar. Jag följer Ida till tågstationen när hon ska åka hem. Blommorna har hon i några våta servetter.
På vägen hem övningskör jag. Det går inget vidare. Ida sitter där bak och låtsas inte om att jag kör illa. Även om jag inte vågar titta på henne blir jag förälskad också i hennes överseende.
Och det är faktiskt en fantastiskt fin dag i april. Så varm att det kunde ha varit sommar. Jag följer Ida till tågstationen när hon ska åka hem. Blommorna har hon i några våta servetter.
No comments:
Post a Comment